Vi lär oss teckenspråk
"Det bästa är egentligen att ha en döv lärare, så att ni inte kan fuska och prata med mig", säger Ann-Marie Ternstedt. Under våren går Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt och Kvinnojouren Kassandra en teckenspråkskurs. Ann-Marie var lärare vid det första tillfället.
Vill åtminstone kunna lite
"Det måste inte vara rätt hela tiden", försäkrade Ann-Marie. "Det viktigaste är att försöka göra sig förstådd. Att inte titta åt ett annat håll av rädsla för att göra bort sig".
Teckenspråket är ett eget språk
med en egen grammatik. Det räcker inte med några dagars undervisning för att lära sig ett helt språk, men kanske kan vi lära oss att utbyta enkla hälsningsfraser utan tolk.
Därför satsar vi på att åtminstone lära oss grunderna i teckenspråk.
Alla har ett smeknamn
Vi fick lära oss att teckenspråksalfabetet har ett tecken för varje bokstav. Alfabetet används mest för att teckna namn eller ovanliga ord. Fast vanligtvis behöver inte ens personnamn bokstaveras.
"Alla har ett eget persontecken, något som utmärker just den personen", förklarar Ann-Marie. Tecknet är ett slags smeknamn som du oftast får av andra personer. Det kan handla om ett utmärkande drag i ditt utseende, eller om någonting du ofta gör. Samtidigt mimas personens namn med munnen så att det inte blandas ihop med det riktiga tecknet.
Resten av orden har egna tecken. Hisingen har ett tecken, Majorna har ett annat. Stockholm har tecknet för en krona, eftersom kungen bor där.
Teckna tvärs över rummet
När vi började teckna runt i rummet såg vi direkt andra användnings- områden för våra nya kunskaper. Om man står i varsin ände av en konferenssal kan man inte ropa till varandra. Då är det bra att kunna teckna tvärs över rummet.
Det skulle också vara roligt att kunna vila öronen en stund på konferenser, och istället hänga med i vad teckentolkarna säger.
Dövas ställning har varierat
I slutet av dagen kunde vi inte komma ihåg fler tecken och fick istället lära oss lite om dövas historia.
Ann-Marie berättare att synen på döva har skiftat genom tiderna. Långt tillbaka i tiden såg man döva som utvalda av gudarna, senare trodde man istället att döva var dumma.
Även synen på teckenspråk har varierat genom århundradena. Faktum är att under nästan 100 år (från 1880 och framåt) var det helt förbjudet att undervisa på teckenspråk i Sverige. Teckenspråket skulle utrotas. Alla döva skulle lära sig att prata och läsa på läppar. Ett mörkt århundrade för många döva, som hade svårt att hänga med i undervisningen.
Idag finns både grundskolor och gymnasium som undervisar på teckenspråk och dövas ställning i samhället har stärkts igen.
Ser fram emot en teckenspråkig vår
Döva ses inte som utvalda av gudarna längre, men teckenspråket är erkänt som språk och allt mer information finns på teckenspråk.
Tur för oss på Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt. Det ska bli spännande att lära sig mer teckenspråk under våren.
Anjelica Hammersjö
